Jag är inte den typen som tror på allt man läser på nätet. Men den här gången ville jag verkligen förstå.
Det visade sig att det jag upplevde – morgontäppan, den tunga sömnen, känslan av att vara omtöcknad fast man sovit i åtta timmar – inte alls är ett tecken på åldrande. Det är ett mönster som läkare och allergologer känner igen direkt.
Det kallas dammkvalsterallergi.
Och det är inte som pollenallergin som man märker på våren och som sedan ger med sig. Den här är där hela tiden. Varje natt. Hela året.
Dammkvalster är pyttesmå spindeldjur som lever i madrassen, kuddarna och täcket. Men det är inte djuren i sig som ställer till det. Det är deras avföring – osynliga partiklar som lättar upp i luften varje gång man vänder sig i sömnen. Partiklar som man andas in. I timmar. Natt efter natt, år efter år.
Ungefär var tionde vuxen svensk har det här. Och de flesta vet inte om det – för ingen har sagt till dem att det de känner varje morgon kanske inte alls handlar om åldern.
Jag läste den meningen flera gånger om.
Förväxlas med normalt åldrande.
Det var precis det jag hade gjort. I tio år.